Mounted Games — ibland kallat gymkhana i vardagligt tal — är ridsportsgrenen som ser ut som ett tv-format och känns som en riktig lagsport. Fyra ponnyer och fyra ryttare arbetar tillsammans i stafettliknande spel där varje uppgift ska utföras snabbt, precist och i perfekt växling. Publiken hejar. Ryttarna skriker till varandra över banan. Ponnyerna galopperar, bromsar, roterar. Det påminner mer om en stafett i friidrott än om en dressyrritt.

Grenen är underskattad i Sverige. Den räknas nästan aldrig upp när man ska nämna svenska ridsporter, trots att den är ett av de mest effektiva ridpedagogiska formaten som finns för barn och ungdomar. Ryttare som gått genom Mounted Games utvecklar snabbhet, balans, kroppsmedvetenhet och samarbetsförmåga på ett sätt som få andra grenar producerar. Det är en av de saker som gör grenen värd att förstå — även om ens egna barn inte spelar den.

Här är genomgången av vad Mounted Games är, historien bakom, spelen som ingår och var det finns i Sverige.

Vad Mounted Games egentligen är

Mounted Games är en lagsport där ryttare på ponnyer utför en serie snabbhets- och precisionsspel i tävlingsformat. Det klassiska formatet är lag, men det finns också par- och individuella klasser. Varje spel är en enskild uppgift med en tydlig start och ett mål, och de fyra ryttarna i laget måste turas om enligt en förutbestämd ordning.

Sporten skiljer sig från nästan all annan ridsport genom att:

  • Det är en lagsport. Individens prestation räknas alltid som en del av lagets tid eller poäng.
  • Uppgiften är över på sekunder. Ett typiskt spel avslutas på 20–90 sekunder för hela laget.
  • Precision och snabbhet väger lika. En snabb ryttare som tappar flaggan får omgörning och förlorar tid; en långsam ryttare som gör perfekt kan ändå slås av snabbare lag.
  • Den rids på ponny. I Sverige ska ryttaren rida ponny, vilket gör grenen till ett av få tävlingsformat som är helt byggda runt ponnyns förutsättningar.

Åldersspannet är typiskt 10–16 år för mest aktiva utövare, med öppna klasser upp till junior (18) och seniorklasser för vuxna. I Sverige är merparten av lagen barn- och ungdomslag.

Historia — kavalleri till klubbhäst

Grenens rötter går till det brittiska indiska kavalleriet under 1800-talet. Officerarna organiserade gymkhanas — sportevenemang med hästritter, spjutkastning från häst, ballongjakt och andra praktiska övningar — som både träning och underhållning. Ordet “gymkhana” kommer från urdu gend-khāna (“bollhus”), och samlade dessa tävlingar under ett paraply.

Från kavalleriet vandrade formatet vidare till den brittiska landsbygdens ridklubbar där det anpassades till civil ungdomsverksamhet. Prince Philip Cup, en av grenens tidigaste tävlingar för ungdomar, instiftades under 1950-talet och blev en modell för hur Mounted Games organiserades internationellt.

Från 1980-talet växte grenen genom brittiska Mounted Games Association (MGA) och internationella International Mounted Games Association (IMGA), som formaliserade regelverket och skapade internationella mästerskap. I dag avgörs både EM och VM, med Storbritannien, Frankrike och Irland som stadiga toppnationer.

I Sverige är mounted games en gren inom Svenska Ridsportförbundet, med svenska mästerskap för lag, par och individuellt. Svenska landslag har deltagit i internationella mästerskap i över 25 år, och de senaste åren har resultaten lyft: 2025 kom Sveriges första EM-medalj, ett brons i seniorklassen, och 2026 följde ett lagsilver på EM och en fjärdeplats på VM. Grenen är ändå liten i landet jämfört med dressyr och hoppning.

Spelen — en översikt

Regelverket omfattar en lång rad standardiserade spel, och arrangören väljer vilka som körs på en viss tävling. Här är några av de vanligaste:

Flag Race

En stafett där varje ryttare i laget hämtar en flagga från en kruka i banans ena ände och för den till en kruka i den andra. Ryttaren växlar av med nästa lagkamrat genom att räcka över flaggan i handbyte i full galopp. Ren precision — släpper man flaggan får laget felavdrag.

Bending

Slalom mellan sex stolpar. Ryttaren galopperar genom stolpraden, runt den sista, och tillbaka innan nästa lagkamrat tar vid. Testar ponnyns vändbarhet och ryttarens balans.

Sword Race (Svärdritt)

Ryttaren håller ett svärd och ska fånga ringar som sitter på stolpar längs banan. Testar timing, koordination och kroppskontroll — svärdet måste hållas rakt i högsta galopp och sättas exakt i ringen på första försöket.

Ball and Bucket

Ryttaren galopperar med en boll i handen, tappar den i en hink i banans andra ände, och rider tillbaka. Låter enkelt — är det inte när ponnyn är i galopp och laget skriker för att gå snabbare.

Mug Shuffle

En mugg ska flyttas från kruka till kruka. Låter absurt. Kräver att ponnyn står still på sekunden, att ryttaren har snabba händer och att sekvensen sitter. Ett av de spel där tekniken tydligast slår snabbheten.

Ride and Lead

En ryttare rider en ponny och leder samtidigt en annan från sadeln. Kräver hästar som accepterar att arbeta parallellt och en ryttare med utmärkt balans.

Two Flag Race

Variant av Flag Race där varje ryttare hanterar två flaggor samtidigt. Extra svårighet, extra växlingar, extra risker för att tappa.

Utöver dessa finns spel som Speed Weavers, Rope Race, Litter Race, Windsor Castle, Old Sock Race och många fler — alla med sin egen taktik, sin egen felkategori och sin egen känsla på banan.

Ideologin — snabbhet OCH precision

Det som gör Mounted Games unikt som ridpedagogisk metod är kombinationen av två saker som annars ofta motsätter varandra i ridutbildning:

  • Snabbhet i beslut och handling. Ryttaren måste läsa situationen, agera, och växla — på under en sekund.
  • Precision i utförande. Fel utförande — släppt flagga, missad ring, dålig sadellandning — kostar tid oavsett hur snabb ryttaren är.

Effekten på den unga ryttaren är att hela kroppsscheman utvecklas snabbare än i den mer sekventiella dressyr- eller hopputbildningen. Ryttare som spelat Mounted Games får ofta en oväntad fördel när de senare växlar till andra grenar: bättre balans i övergångar, snabbare reaktioner vid oväntade händelser, och en självklarhet i sadellandning som annars tar år att bygga.

Det är också en gren där fallande och att komma upp igen är en normaliserad del av rytmen. Ryttare tappar taget, snubblar över krukan, tappar flaggan — och gör om utan drama. Det bygger en robusthet som är värdefull i all ridning.

Utrustning

Utrustningen i Mounted Games är enkel och funktionell:

  • Sadel — allroundsadel eller ponnysadel. Ingen specifik typ krävs, men de flesta väljer en lätt hopp- eller allroundsadel.
  • Träns — för betslingen gäller samma regler som i ponnyhoppning.
  • Hjälm — godkänd hjälm är obligatorisk.
  • Skor — ridkängor eller ridstövlar enligt reglementet.
  • Inga sporrar eller spön — det är inte tillåtet i mounted games, och inte heller att driva på ponnyn med tyglar eller material från banan.
  • Säkerhetsväst — inget generellt krav, men ett bra skydd vid fall.
  • Lagtröja — i lagets färger, ofta med lagets namn tryckt.
  • Handskar — starkt rekommenderat, eftersom mycket av spelen handlar om att hålla små föremål (flaggor, muggar, bollar) i full galopp.

Spelens rekvisita — flaggor, krukor, ringar, hinkar, bollar, svärd — är standardiserad och hålls i regel av arrangören. Klubbar med aktiv Mounted Games-verksamhet har sin egen uppsättning för träning.

Ponnyn — vad som fungerar

Mounted Games-ponnyer är i regel:

  • Ponnyer i kategori A–D, alltså upp till 148 cm i mankhöjd.
  • Snabba och vändbara — grenen belastar ponnyn på starter, stopp och snäva vändningar snarare än långdistansuthållighet.
  • Mentalt robusta — publik, applåder, andra ponnyer i galopp, skrikande ryttare — allt sådant måste ponnyn tåla.
  • Läraktiga i övergångar — snabba växlingar mellan skritt, trav och galopp är centrala.

Populära raser är welsh (särskilt sektion B och C), connemara, new forest, dartmoor, shetland, gotlandsruss och korsningar av dessa — se vår översikt över ponnyraser. Även en och annan islandshäst finns i miljön, men den klassiska Mounted Games-ponnyn är av brittisk härkomst.

Åldern på ponnyerna är typiskt 8–20 år — grenen kräver en van, mentalt stabil ponny snarare än en ung, “grön” häst.

Klasser och organisation i Sverige

Svenska Ridsportförbundet administrerar grenen. Tävlingar finns från klubbnivå upp till nationell nivå, och SM avgörs för lag, par och individuellt — för lag finns separata mästerskap för juniorer. De bästa ryttarna kan tas ut till landslag som tävlar på EM och VM.

För att tävla behöver ryttaren lokal licens och medlemskap i den klubb hen tävlar för, och ponnyn ska ha godkänt vaccinationsintyg. Den internationella miljön är känd för sin kamratskap över nationsgränserna.

Tävlingsstruktur

En typisk Mounted Games-tävlingshelg består av:

  1. Uppvärmning på lördagsmorgon — lagen rider tillsammans, går genom spelen i lugnt tempo.
  2. Kvalificerande omgångar — flera spel körs, poäng ackumuleras.
  3. Semifinaler och finaler på söndag — de bästa lagen möts i utsatta finaler.
  4. Prisceremoni — pokaler, rosetter, och den karakteristiska höga stämningen som formatet drar med sig.

Det är en av de mer publikvänliga formaten inom ridsport — spelen är tydliga även för utomstående, det händer mycket på kort tid, och lagformatet skapar dramatik.

Var det finns i Sverige

Aktiva mounted games-klubbar finns på flera håll i landet; tävlingarna syns i förbundets tävlingskalender. Många vanliga ridklubbar arrangerar också Mounted Games som helg-clinics eller som en del av sin ungdomsverksamhet utan att vara renodlade Mounted Games-klubbar.

Vägen in går typiskt via:

  1. Klubbträning — en gång i veckan i grupp om 4–8 ryttare.
  2. Debut i klubbklass — 8–12 år vanligast som startålder.
  3. Uttagning till klubblag — de mer engagerade rekryteras till lag som tävlar regionalt.
  4. Uttagning till landslag — de bästa ryttarna kan tas ut till landslag som representerar Sverige internationellt.

Kostnad — grov orientering

Priserna är storleksordning för 2026 och varierar mellan klubb och region.

  • Klubbmedlemskap och licens: klubbens årsavgift plus licens — se klubbens och förbundets aktuella priser.
  • Klubbträning: 300–600 kr per pass eller terminsavgift 2 000–5 000 kr.
  • Anmälningsavgifter tävling: 200–500 kr per lag och tävling.
  • Utrustning: relativt låg — hjälm, väst och handskar täcker de flesta specifika krav.
  • Internationella resor: kan bli höga för landslagsryttare, men klubbstöd och sponsring är vanligt.

Egen ponny är inte nödvändig för att börja — många klubbar har ponnyer som används av alla ryttare, vilket gör grenen billigare att prova än de flesta andra ridsporter. På tävlingsnivå blir dock egen ponny på sikt en fördel.

Vem passar det?

Mounted Games passar särskilt:

  • Barn och ungdomar 8–16 år som gillar tempo, spel och kamratskap — läs mer om barn och ridning.
  • Ryttare som söker en lagform snarare än en individuell tävlingsgren.
  • Föräldrar som vill att barnet ska bygga bred ridkompetens snarare än specialisera sig tidigt.
  • Ridskolor med ungdomsverksamhet som söker en verksamhet som håller kvar äldre barn genom tonåren.

Vuxna ryttare kan också delta — grenen har seniorklasser — men den absoluta majoriteten av utövare i Sverige är under 18.

Vanliga frågor

Är Mounted Games farligt? Fallfrekvensen är högre än i dressyren, men de flesta fall är av det ofarliga slaget — snabba växlingar i galopp, en tappad flagga, en missad sadellandning. Hjälm är obligatorisk, och den kontrollerade banmiljön håller nere riskerna.

Måste man ha egen ponny för att börja? Nej. Många klubbar har ponnyer som används under träning och även vid enklare tävlingar. På högre tävlingsnivå blir egen ponny en fördel — men det är fullt möjligt att komma långt utan.

Kan vuxna spela? Ja. Seniorklasser finns i internationell organisation och delvis i Sverige. Merparten av utövarna är dock ungdomar; en vuxen som börjar bör räkna med att träna i huvudsak med ungdomslag.

Vad är skillnaden mellan Mounted Games och gymkhana? I vardagligt tal används de ofta synonymt. Formellt är gymkhana det bredare, äldre begreppet för en samlad tävlingsdag med olika ridspel; Mounted Games är den formaliserade tävlingsformen med fasta regler, internationell struktur och lagformat. Nästan all modern Mounted Games är en delmängd av det bredare gymkhana-arvet.

Varför är grenen så liten i Sverige? En kombination av faktorer: den kräver klubbar med engagerade ledare, tillgång till lag-ponnyer, och ungdomsryttare i tillräckligt antal för att bilda flera lag. I länder som Storbritannien, Frankrike och Irland, där ungdoms-ridklubbstraditionen är starkare och äldre, har grenen större bredd. Sveriges ridsport har historiskt lagt tyngdpunkten på individuell dressyr- och hoppträning, vilket lämnat mindre plats för lagformat.

Kan man växla från Mounted Games till andra grenar? Absolut. Grunden i balans, snabba beslut och kroppskontroll gör en Mounted Games-ryttare oväntat välförberedd för nästan alla andra ridsporter.

Hur skiljer sig Mounted Games från voltige? Två helt olika format trots att de båda är laginriktade. Voltige handlar om gymnastik och akrobatik på ryggen av en häst som galopperar i cirkel runt en longeur; kroppsfokus, koreografi, artistiskt uttryck. Mounted Games handlar om snabbheten och precisionen i lag som utför spel i stafett-format; ridkontroll, taktik, samarbetsförmåga. En Mounted Games-ryttare styr sin egen häst hela tiden, en voltigör gör det aldrig.

Är hjälm och väst obligatoriskt även på träning? Godkänd hjälm är obligatorisk på tävling och ska självklart användas även på träning. Säkerhetsväst är inget generellt krav i grenen, men många väljer att använda en, eftersom tempot och lagkaraktären gör fall vanligare än i lugnare discipliner.

Har vi missat något som borde stå med här? Har du en fråga om mounted games eller vägen in i grenen som inte besvarats? Hör av dig till redaktionen — vi uppdaterar guiden när regelverket ändras eller när nya frågor kommer in.

Källor