Gotlandsrusset är Sveriges enda inhemska ponnyras — och en gammal sådan. Namnet är i sig ett kulturhistoriskt spår: “russ” är ett gammalt nordiskt ord för häst, besläktat med isländska hross och engelska horse. Att säga “gotlandsponny” är inte fel, men rasföreningen och stamboken använder gotlandsruss.

Rasen har funnits på Gotland i flera tusen år, och en flock lever fortfarande i stort sett fritt året om på Lojsta hed mitt på ön. Det är en unik kombination i svensk hästhållning: en registrerad ponnyras som används i hela landet, samtidigt som en flock finns kvar i en halvvild miljö.

Den här artikeln är en fördjupning som kompletterar vår översikt av hästraser i Sverige och den mer kategoriska genomgången av ponnyraser i Sverige.

Namn och rasidentitet

Gotlandsruss — i vardagligt tal ofta bara russ — är rasens officiella beteckning i stamboken. Ordet russ har gamla nordiska rötter. På Gotland talar man också om skogsruss när det gäller de hästar som lever på heden.

Registrerade gotlandsruss förs i den stambok som Svenska Russavelsföreningen (SvRaF) ansvarar för. Föreningen är rasens avelsorganisation i Sverige och medlem i Svenska Hästavelsförbundet.

Rasens historia

Ursprung — flera tusen år på Gotland

En småvuxen hästtyp har funnits på Gotland sedan förhistorisk tid, och gotlandsrusset räknas som en gammal lantras som i stor utsträckning bevarat sin ursprungliga typ, med begränsat inflytande från senare importavel.

Nära att försvinna

Under 1800-talet minskade antalet russ kraftigt, bland annat när skog och ängsmark odlades upp och de naturliga betesmarkerna krympte. I början av 1900-talet var rasen starkt hotad. Den räddades genom insatser av jordbrukare i trakten kring Lojsta och av Gotlands läns hushållningssällskap — senare med jordbrukets mekanisering som en ny utmaning för alla arbetshästraser. I dag finns gotlandsruss över hela Sverige.

Bevarandestatus i dag

Gotlandsrusset finns med bland de inhemska husdjursraser som ska skyddas mot utrotning, och populationen är liten nog för att avelsarbetet måste ta hänsyn till den genetiska bredden. Skogsrussen på Lojsta hed beskrivs av Länsstyrelsen i Gotlands län som en oersättlig genbank för rasen.

Exteriör

Gotlandsrusset är en liten kompakt ponny med ursprungliga drag.

  • Mankhöjd: 115–130 cm. Det placerar de flesta russ i kategori B (107,1–130 cm) enligt ponnyindelningen i svensk tävlingsridsport.
  • Byggnad: kompakt, med kort rygg och kraftiga ben. Hovarna är små och hårda.
  • Päls: tjock vinterpäls som gör att många russ klarar vintern utomhus utan täcke, så länge de har skydd mot väder och vind.
  • Färg: de flesta russ är bruna eller svarta, men flera andra färger förekommer.
  • Uttryck: klokt, uppmärksamt huvud, ofta med kraftig lugg och tjock man.

Byggnaden är i grunden en ursprunglig typ, inte förädlad mot en modern sportponny.

Karaktär

Russet är känt för att vara klokt, självständigt, arbetsvilligt och tåligt — egenskaper som brukar förklaras med att rasen under lång tid levt halvvilt på Gotland och fått klara sig själv.

Det arvet visar sig i moderna russets sätt att tänka. Många beskriver rasen som en ponny med en häst-hjärna: den har ponnystorleken men bär inte den ibland lite oberäkneliga karaktären som andra små ponnytyper kan ha. Den ifrågasätter en instruktion den bedömer som orimlig — men i grunden är den samarbetsvillig och lätt att arbeta med när ryttaren är tydlig.

Rasen har också gott rykte som barnponny. Många russ arbetar i familjer eller på ridskolor i många år, och tålamodet är ett av rasens främsta försäljningsargument — men som alltid varierar individerna.

Skogsrussen på Lojsta hed

En del av rasens identitet — och den mest karakteristiska bilden av gotlandsrusset — är den halvvilda flocken på Lojsta hed i mellersta Gotland.

Flocken

På Lojsta hed lever en flock på ett 50-tal ston och unghästar i stort sett fritt året om, i ett inhägnat område med skog och betesmark. Flocken är större under sommar och höst, när årets föl finns med. Hästarna lever i flock på heden, och fölen tas om hand för vidare uppfödning och försäljning.

Varför flocken spelar roll

Skogsrussen på Lojsta är inte bara en turistattraktion. Flocken lever under förhållanden som ligger nära rasens ursprungliga miljö, och egenskaper som hovhårdhet, förmåga att söka föda själv och klimattålighet ställs där på prov på ett sätt som inte sker i stallavel.

För rasens långsiktiga hälsa är den halvvilda flocken en försäkring. Skulle den stallburna aveln över tid smalna genetiskt eller driva rasen mot en mer förädlad typ, finns här alltid en grundstam att gå tillbaka till.

Hälsa

Gotlandsrusset anses, som många robusta lantraser, vara en frisk ras med bra hovar och lång tjänstetid. Det är inte ovanligt att ett russ är i aktivt arbete långt upp i 20-årsåldern.

Men — och det är samma reservation som gäller för fjording och nordsvensk brukshäst — russet är lättfött. Kroppen tar vara på näringen effektivt, och rasen är därför känslig för foderrelaterade problem, framför allt EMS (ekvint metabolt syndrom) och fång.

På näringsrikt sommarbete kan ett russ snabbt gå upp i vikt och drabbas av fång. Vårbetet är särskilt riskabelt, eftersom det unga gräset kan innehålla mycket socker.

Utöver den metabola sårbarheten anses rasen vara driftsäker — så länge foderstaten hålls stram och hullet hålls under kontroll.

Läs mer om den specifika fångproblematiken i vår genomgång fång hos häst.

Foder och skötsel

Skötseln av ett russ är i grunden enkel — det är en robust ras utan komplicerade behov — men den kräver disciplin i utfodring.

  • Grovfoder som bas — hö eller ensilage med lågt sockerinnehåll (analysera fodret om möjligt).
  • Minimalt eller inget kraftfoder — ett russ i normal fritids- eller ridskoleanvändning behöver inget kraftfoder alls. Grovfoder plus mineralfoder räcker.
  • Strikt betesförvaltning — särskilt på vår och tidig sommar. Många russägare använder mulkorg under vårbetet för att begränsa gräsintaget utan att helt ta hästen från hagen.
  • Mycket rörelse — daglig rörelse i hage eller lösdrift hjälper till att hålla vikten och ämnesomsättningen i balans.
  • Barfota — russet har oftast bra hovar och många går barfota. Regelbunden verkning hos hovslagare behövs ändå.

Grunderna för utfodring beskrivs närmare i foderstat för häst.

Användning

Gotlandsrusset är en genuint mångsidig ras trots sin storlek. De vanligaste användningsområdena idag:

Barnponny

Storleken gör russet till en vanlig ridskole- och barnponny i Sverige. Rasens lugn och driftsäkerhet passar många barn, och läs gärna vår guide om barn och ridning om du funderar på ponny till ett barn.

Ponnytrav

I tävlingssammanhang finns de flesta gotlandsrussen inom ponnytravet, där rasen är mycket vanlig.

Ridsport

Det finns också gott om russ i dressyr och hoppning på lokal och regional nivå, och enskilda individer når längre. Rasen är inte avlad för modern sportponnytyp, men arbetsviljan är påfallande.

Körning

Russet används även för körning — både fritidskörning med vagn eller släde och körtävlingar. Storlek, kraft och lugn gör det till ett bra val för den som vill börja köra.

Fritidsridning

För mindre vuxna eller barn är russet en utmärkt turhäst. Rasens hovsäkerhet, uthållighet och tåliga psyke gör den lämpad för långa turer i skog och terräng.

Plats i svensk ridkultur

I svensk ridkultur har russet en särskild plats — det är en ras som många har haft som en av sina första ponnyer, i ridskolan eller i familjen. För många ryttare är russet inte bara en ras utan en del av barndomen.

Priser 2026

Prisbilden för gotlandsruss är förhållandevis låg jämfört med större sporthästar, vilket speglar både storleken och den mindre kommersiella marknaden. Grov orientering för svensk marknad 2026:

  • Oridad unghäst (3-årig), godkänd härstamning: 15 000–40 000 kr.
  • Grundutbildad ridponny (4–8 år): 25 000–50 000 kr.
  • Utbildad tävlingsponny med resultat: 40 000–80 000 kr.
  • Elitindivider och etablerade avelsindivider: kan ligga högre men sällan i miljonklass.

Priserna är storleksordningar, inte prislistor, och beror på ålder, utbildning, avel, region och individens dokumenterade egenskaper. Se vår checklista för att köpa häst för mer om köpprocessen.

Uppfödning och organisation

Aveln av gotlandsruss administreras av Svenska Russavelsföreningen. Föreningen för stamboken, ordnar avelsvärdering av hingstar och ston, publicerar listan över godkända avelshingstar och har lokalföreningar runt om i landet. Uppgifter om härstamning, avkommor och resultat finns i Svenska Hästavelsförbundets databas Blå Basen.

För den som funderar på att föda upp russ är den småskaliga men engagerade uppfödarkåren en resurs — grundprinciperna beskrivs i vår genomgång uppfödning — grunderna. Få uppfödare försörjer sig på aveln, men engagemanget i föreningen är stort.

Var man hittar russen

Gotlandsrusset finns över hela Sverige. Svenska Russavelsföreningen och dess lokalföreningar är en bra utgångspunkt för dig som söker ett föl eller en ung ponny.

För dig som vill se skogsrussen är Lojsta hed ett besöksmål, men flocken rör sig över ett stort område och det kan krävas tålamod för att hitta den. Kontrollera aktuell besöksinformation hos Länsstyrelsen i Gotlands län innan du åker.

Om du planerar att besöka ön i samband med hästintresset finns fler tips i vår guide rida i Gotland.

Vanliga frågor

Är gotlandsrusset ponny eller häst? Rasen räknas som ponny — mankhöjden 115–130 cm placerar de flesta russ i kategori B. I vardagligt tal kallas den ofta bara russ.

Kan en vuxen rida ett russ? Ja, om ryttaren är lätt och liten. Den kraftiga byggnaden gör att russet bär mer än man kanske tror, men ryttarens och utrustningens vikt sätter praktiska gränser — en tumregel som ofta nämns är högst 15–20 procent av hästens vikt. Räkna gärna på det med vårt viktverktyg.

Vad är skillnaden mot en shetlandsponny? Storleken är den tydligaste — shetlandsponnyn är mindre (högst cirka 107 cm). Russet passar därför även lite äldre barn, medan shetlandsponnyn oftare används av de yngsta.

Är gotlandsrusset släkt med islandshästen? Båda räknas till de nordiska lantraserna med lång historia, men det är olika raser med skilda utvecklingsvägar och olika avelsorganisationer.

Är russet billigt i skötsel? Ja, jämfört med större hästar. Foderåtgången är låg och många går barfota. Den största kostnadsrisken är fång eller EMS vid fel utfodring — och den kostnaden kan bli mycket stor. Rätt skött är russet en förhållandevis billig häst att hålla.

Har vi missat något som borde stå med här — en detalj om avelsvärderingen eller något om skogsrussen på Lojsta som vi har fel om? Hör av dig till redaktionen, vi uppdaterar guiden löpande när nya frågor kommer in eller när regelverket ändras.

Källor